Människorna i bilden

 

http://flic.kr/s/aHsjtXZ4b9

De står där framför dina granskande blickar, hemmansägaren C.A Samuelsson från Stigåsa i Stockaryds socken i Småland och hans icke namngivna fru, fotograferade av Einar Erici 1932. De håller varandra i hand, antagligen på uppmaning av fotografen. Mannens ansikte är väderbitet och bränt av solen. Hustrun är mera ljushyad och tittar allvarligt tillbaka på dig. Uttrycket runt munnen får dig att ana att hon nog inte har så många tänder kvar.

Man får intrycket att de hastigt tagit på sig sina bästa kläder för det högtidliga fotograferandet. Hemmansägaren har söndagshatten och kavajen i ylletyg på, hustrun har sjalett som så många äldre kvinnor på landsbygden bar långt fram på 1950-talet. Hennes förkläde är randigt och utanpå bär hon en jacka som nog är hemsydd av ett filtliknande tyg kantat med ljusare stickningar eller broderier. Men tittar man närmare, ser man att hon nog bara hastigt lämnat sina dagliga sysslor eftersom kjolen som skymtar under förklädeskanten är av grovt, nästan säckvävslikande tyg med en stor lagning med en lapp fastsydd.

Bilden kommer från Einar Ericis arkiv och har lagts ut på Flickr av Riksantikvarieämbetet. Det är ett ögonblick ur två liv, ändå så nära, ändå så långt borta. De kunde vara förfäder till nästan vilken som helst av oss som har en svensk bakgrund, men en liknande bild kunde naturligtvis ha tagits på den syd- eller östeuropeiska landsbygden, eller i något av länderna i mellanöstern för inte alls länge sedan. Det är 79 år sedan bilden togs, knappt en livstid, en medellivslängd ...

Men vilka var de, hur hade deras liv farit fram med dem, innan de står här framför oss? Den frågan kommer nästan alltid till mig när jag betraktar gamla fotografier. Fördelen med att jobba med historiens källor och ha koll på materialet är att det finns möjlighet att besvara i alla fall en del av frågorna.

Platsen
Till att börja med handlar det om platsen, Stigåsa i Stockaryds socken. Socknen är en mager och kuperad skogstrakt med särsk. norrut vida mossmarker. När södra stambanan blev klar 1864 blev bondbyn Stockaryd ett snabbt växande samhälle. Storhetstiden varade mellan cirka 1920 och 1970. Sedan dess har området blivit en avfolkningsbygd. Stigåsa by ligger bara någon kilometer från Stockaryds stationssamhäller. Byn omfattade 1920 totalt 20 hushåll med sammanlagt 104 personer. Torvfabriken. "Röe mösse", berikade inte trakten, men de okända bolagsherrarna tjänade pengar, i synnerhet under krigstider.

Här hittar vi också paret Samuelsson på nummer 1: Ängen. ”Här bodde Karl Samuelsson och Lena. Karl hade tudelat skägg. De hade också byns modernaste kök med egentillverkad vattenpump.” Detta enligt en på internet publicerad hågkomst av byn på 1920-talet.


Människorna
Genast kommer vi lite närmare, men det är naturligtvis dags att gå till källorna i kyrkoarkivet för att nysta upp livshistorien.  Mannen i vår bild, Carl Anders Samuelsson föddes den 28 maj 1857 som son till Samuel Magnus Svensson och hans hustru Inga Stina Christoffersdotter som ägde och brukade hemmanet (gården) Västra Stigåsa nr 1 som taxerades som ¼ mantal. Gårdar som på 1700- och 1800-talen endast var på 1/2, 1/4 eller 1/8 mantal kunde ändå vanligen försörja en familj. Hemman är en äldre benämning för en jordbruksfastighet som bokförts i kronans jordeböcker med visst mantalsvärde. Till följd av hemmansklyvning ökade antalet brukningsenheter per hemman. På 1700- och 1800-talen var det därför inte ovanligt med fyra eller fler separata bondgårdar på ett hemman.

Carl Anders mor dog då sonen var 12 år . Fadern gifte 1871 om sig med en 22 år yngre kvinna som blev styvmor till Carl Anders och hans yngre syster. Styvmodern avled dock redan i december 1873 efter knappt två års äktenskap. Om det var otryggheten i familjen eller andra saker som orsakade den efterföljande händelseutvecklingen kan vi bara spekulera.

I början av 1874 var Carl Anders ännu inte fyllda 17 år och fortfarande bosatt på faderns gård. På något sätt har han blivit bekant med den 22-åriga bondedottern Anna Lena Johansdotter från Stockaryds Norregård. På hösten den 20 november 1874 föder Anna Lena den utomäktenskapliga dottern Emma Carolina. Barnafadern är Carl Anders som nu hunnit fylla 17 år, men paret kunde inte gifta sig. Den tillåtna giftermålsålder var 15 år för kvinnor och 21 år för män. Man fick ”gå till kungs”, kungen kunde bevilja dispens till ynglingar över 18 år som hade sina föräldrars tillåtelse och kunde försörja en familj. För att detta skulle bli möjligt, delade Carl Anders far av halva gården som han gav sonen.

Först den 25 juni 1875 fick Carl Anders och Lena den troligen efterlängtade dispensen och gifte sig den 18 september. Familjen kom att få ytterligare 9 barn och totalt fick de 6 döttrar och fyra söner. Den sista dottern Anna Elvira föddes 1897 då modern var 46 år gammal. Av sönerna emigrerade två i början av 1900-talet och en tredje for till Danmark och återvände aldrig. Bara den äldste blev kvar i landet men tog värvning vid Göta artilleriregemente i Göteborg vid 19 års ålder. 1913 hade de också tagit hand om en av döttrarnas utom-äktenskapliga son som kommit till dem vid 13 års ålder från Göteborg. De två yngsta döttrarna var år 1930 kvar i hemmet.